hittarecept.se emmaslivsstil - MIN FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

MIN FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Det absolut vidrigaste men samtidigt det bästa jag varit med om ❤️ 
 
Jag vet inte hur många förlossningsberättelser jag läste under tiden som jag var gravid... Hur många som helst i alla fall, och ingen var den andra lik! Jag funderade mycket på hur det skulle bli för mig, och hoppades på att allt skulle gå jätte fort och att jag inte skulle tycka att det gjorde så fasligt ont som alla säger!! 
MEN SÅ ONT GJORDE DET!
 
På tisdagen när jag gått över den beräknade tiden med fyra dagar var jag riktigt less på att inget hände! Jag var förbi på jobbet och gnällde, och var allmänt gnällig hemma på min stackars sambo. Tillslut tog jag mig i kragen och åkte till stan för ett gympass, det får mig ju alltid på bättre humör! När jag kom hem slängde jag mig i soffan med en bok och läste ett tag. Rätt som det var så hörde jag ett "knäpp" inifrån magen och sekunden efter blev det alldeles blött, vattnet gick! Äntligen tänkte jag! Jag skyndade mig in i duschen och sen ringde vi förlossningen. Nu var det äntligen på gång och bara att vänta på värkarna. Vi fick komma in på en kontroll, men jag var inte öppen alls. SUCK. Vi blev kvar över natten på patienthotellet ifall det skulle sätta igång. Det hände ingenting. Inte dagen därpå heller. Så på torsdagen bestämde personalen att jag skulle bli igångsatt på fredag förmiddag om inget hände under natten. Så klart hände ingenting...
 
Fredag förmiddag klockan 11 fick jag min dos för att få igång värkarna. Hon sa att "det brukar vanligtvis ta ganska många timmar innan det ger effekt, så gå ner och käka nånting och kom tillbaka om två timmar för att få en till dos". 
Vi tog hissen ner och hann gå en korridor bort, sen kom värkarna med en jävla fart!! Jag trodde knappt mina ögon. Jag tog mig knappt upp igen! Eftersom personalen räknade med att det skulle ta lite tid så hade de inte börjat göra i ordning något förlossningsrum åt mig än, så jag fick hoppa in i en dusch så länge för att lindra smärtan lite. Värkarna tog i mer och mer, så efter lite drygt en timme kom de och hämtade mig i en rullstol och körde mig till ett rum. Jag kunde vid det laget varken torka mig eller klä på mig själv. Jag var så vimsig i huvudet av smärta att jag inte hade en aning om hur många som var med och hjälpte mig med allting! 
 
På plats i rummet fick jag åtminstonde lustgas direkt. Det lättade lite men inte alls tillräckligt. Jag trodde att jag skulle gå av på mitten och dö! Efter ungefär två timmar kom läkaren som skulle ge mig ryggbedövning. Detta minns jag knappt heller, men allt står i journalen. När den börjat värka kändes det mycket mycket bättre. Då var jag med och kunde prata med Matte och med personalen mellan värkarna i alla fall. I ungefär ytterligare 9 timmar var läget lika. Sen var det dags för själva krystandet, då trodde jag återigen att jag skulle dö på riktigt. Jag skrek åt den stackars barnmorskan att hon skulle söva mig för att jag inte klarade detta. Men det vägrade hon så klart (vilket jag är glad för idag)! 
Efter ungefär 45 minuters krystande så kom han ÄNTLIGEN ut!!! " Så där då, då var det klart. Vi ses om några år igen" sa barnmorskan. - Nej det gör vi verkligen inte, svarade jag. (Men det gör vi säkert, så här i efterhand)
 
 
Herre Gud vilken lättnad. Jag tänkte på vad Babben sa i parlamentet - att föda barn känns som att skita ut en hel soffgrupp! DET STÄMMER, om inte ännu värre. Det hela tog lite drygt 15 timmar. De absolut värsta timmarna i mitt liv, för att direkt efteråt känna sån total lättnad och lycka! Det var helt klart värt det ❤️
 
NYBLIVNA & STOLTA FÖRÄLDRAR!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: